Hade kommit överens med fiskelegenden Phil Ackerley att vi skulle försöka klämma in ett Trosa-pass under julledigheten, så trots att väderprognosen visade en maxtemperatur på fel sida om nollstrecket gjorde vi slag i saken.
Jag hämtade Phil i Södertälje och vi klämde in meteutrustning för två och for vidare ner mot Trosaån.
Dagens vy
Väl på plats så strömmade det hyfsat i huvudfåran samtidigt som bryggan var istäckt. Följdaktligen så var förhoppningarna inte särskilt högt ställda. Men när en liten björkna håvades efter ett par minuter kände vi oss genast lite mer förväntningsfulla. Denna följdes en stund senare av en tappad skimmer, så nog fanns det fisk på plats även om de nappade ytterst försikigt och var lagomt köldstela.
Phil drillar
Efter cirka två timmar kikade till och med solen fram en stund samtidigt som det hade börjat nappa hyfsat frekvent. Vad som överraskade oss mest var snittet på fisken som måste ha varit närmare halvkilot. I januari!
Sent omsider fick så Trosa AFK ihop 4 gubbar och anmälan till 2019 års lag-SM vid Göta kanal, Brådtom sluss, var ett faktum. Laget bestod, förutom mig själv, av det uppfriskande energipaketet Johan Kindlundh, den alltid optimistiske Percy Bristam och vår senaste rekrytering i form av den überstabile Björn Widerberg. I ärlighetens namn var väl förberedelserna av det mer knappa slaget, men ryktena kretsade mycket kring löjan som skulle fylla kanalen likt en matta.
C-sektion dag 1
Dag 1 satt jag på C7. Började i motsats till de flesta på TP där det visserligen nappade rätt friskt men storleken var inte mycket att hurra för. Gjorde sedan som de flesta andra och gnetade lite löja en stund men de var svårfiskade och lyste emellanåt helt med sin frånvaro så större delen av dagen ägnades åt TP-fiske. Även om det i stort sett nappade tävlingen igenom visade vågen endast 2,5 kg vilket bara räckte till en mittenplacering på sektionen. De flesta som hamnade högre upp i listan hade fått bonusfisk vilket det denna helg tydligen fanns relativt gott om i kanalen. Min granne håvade exempelvis en abborre på över kilot och sektionsvinnaren hade en sutare på (enligt rykten) närmare 2 kg.
Dag 2 var relativt lik föregående dag. Satt en pegg åt vänster på C6. Lade lite mer fokus på löjan idag men det kändes ganska hugget som stucket eftersom det nappade okej på TP-platsen medan löjan var svårflörtad. Återigen var min fångst totalt befriad från något som kan kallas bonusfisk och jag vägde in dryga 2 kg vilket bara gav en delad 7-plats.
Årets första tävling för min del anordnades av Köpings egen stolthet Jamie Cooley vid klassiska Arbogaån. Drog andra peggen uppströms och där lyste braxarna i stort sett med sin frånvaro. Istället nappade björkna i jämn takt vilket ledde till en total andraplats med omkring 20 kg.
Arbogaån
Arboga 2
En vecka senare var det återigen dags att bänka sig vid Arbogaån. Denna gång hamnade jag mitt på tävlingssträckan. Återigen var det björkna som dominerade. Slutade på 15475 gram vilket återigen bara räckte till en andraplats eftersom det fattades ett retsamt hekto till segraren Marcus Enström. Mäsket för dagen var Swedbait Champion.
Feedercupen i Nyköping
Dag 1 började inte som planerat då det enda som simmade i nätet efter 2 timmar var en ensam liten abborre. Detta medan somliga håvade brax efter brax. Skrapade till slut ihop omkring 29 kg och blev trea på sektionen.
Dag 2 började bättre med brax av varierande storlek. Det blev svårt framåt slutet men lyckades hålla undan och vann sektionen på cirka 34 kg.
Utvadad i Nyköping
Sammantaget blev jag trea i tävlingen, vilket var över förväntan efter första dagens misslyckande.
Fyrisån 1
Årets Fyris-serie tog avsats vid den knepiga Fyrishov-sträckan som kan bjuda på allt mellan pillfiske efter mört till stora braxar. Hamnade mitt på B-sektionen bredvid en stor brygga som inbjuder till publik. Ingen direkt höjdarpegg i min mening. Mäskade med Swedbait Champion för att locka allt som simmar. Hade inte en fisk efter 1 timmes fiske. Som vanligt var det enklare på kantplatserna som båda håvade lite brax. Sedan började det så smått komma igång. Allt möjligt nappade — mört, björkna och några braxar. Slutade på dryga 12 kg vilket räckte till dagens högsta vikt.
Kula i Köping
Den gode Jamie lyckades till slut, med lite hjälp av alltid hjälpsamme Jesper Dyberg, anordna en liten kula i hamnen i Köping. Som av en händelse hade jag och Jamie fiskat sträckan veckan innan med fina skimmer-nät som resultat. Med lite mer fisketryck skulle det däremot bli knepigare om man inte satt på kanten och det dröjde en bra stund innan första fisken kunde håvas. Därefter nappade det jämnt och stadigt även om man fick jobba, och vänta lite, för att få napp. Slutade på dryga 10 kg vilket räckte till seger med ett kilo tillgodo.
Under hällregn, åska och dunder mötte jag upp med en tapper skara bestående av inga mindre än Johan Tikkanen, Phil Ackerley, Mats Larsson och Percy Bristam vid den s.k. Scania-sjön i Södertälje.
Det dröjde någon timme men så snart det värsta gett med sig tacklade vi ivrigt upp och började fiska relativt omgående.
Satt ute i skärgården på Möja två dagar innan tävlingen och insåg att det faktiskt skulle vara möjligt att delta. Sagt och gjort, dagen därpå dammade jag av vad som förhoppningsvis skulle möjliggöra två dagars feederfiske. Beten var det för sent att inskaffa så fick bli att förlita sig på lite rester.
Eftersom resan gick söderut passade jag på att fråga gentlemannen och fiskeikonen Philip Ackerley som stundtals är tillbaka på svensk mark. Som en följd av enorm fiskeabstinens var han inte sen att haka på.
Första dagen hamnade jag på B2 mitt i vassen, men eftersom jag inte fiskat landsträckan så många gånger förr hade jag ingen aning vad jag skulle förvänta mig av det. Kastade ut en handfull burar men började fiska relativt omgående.
Vanlig fångst längs landsträckan.
Trögt till en början men sedan nappade det bättre, för att följas av en napplös period och så fortsatte det. Tappade mycket fisk och vägde in 28 700 g vilket räckte för att ta hem sektionen.
Trevligare pegg dag 2.
Dag 2 hamnade jag på A3 som var enklare att fiska från även om hårdare botten hade varit önskvärt. Som en ängel dök klubbkompisen och vännen Johan Kindlundh upp innan start och erbjöd mig lite av hans beten. Utan denna givmildhet är risken stor att jag stått utan beten halvvägs in i tävlingen.
Även om jag slutade med ”exakt” samma vikt som dagen innan tyckte jag fisket var betydligt sämre denna dag. Periodvis var även småfisken bekymmersam. Som tur var räckte det till att vinna sektionen och som ensam med 1+1 poäng även till att vinna tävlingen.
Tack till Johan ”Nugget” Kindlundh för beten, tack till reskamraten Phil för allt fiske- (och skit-) snack och tack till Swedbait som levererar allt som behövs!
Svartån i Örebro, troligtvis en av landets mer förnäma metearenor, har börjat vakna till liv igen efter ett par år med dålig sarg och påföljande renovering. Man pratar nu om att återuppliva klassikern ”Örebro öppna” nästa vår, vilket vi naturligtvis håller tummarna för.
Helgen som var gick i alla fall en annan klassiker av stapeln i Svartån, om än i något mindre upplaga än tidigare. Det var 13 tappra som slöt upp till start en morgon när termometern inledningsvis inte visade mer än 1-2 °C. Färgen i ån hade gått tillbaka betydligt medan strömmen var hyfsad men inte obekväm.
Själv drog jag pegg 1 längst ner vilket skulle visa sig vara rätt ände denna dag.
Det nappade lite fram och tillbaka i stort sett hela tävlingen, mestadels mört och småbjörkna, även om det började bli trögt (och kallt!) fram emot slutet. Mäsket för dagen var VDE Supercup.
Nöjd Swedbait-kund!
Grannen Jamie hade bra drag på långspöt tävlingen igenom och bättre snitt än mig, men vid invägningen så visade det sig att jag knep segern med något hekto tillgodo.
Blev 2 timmars morgonfiske i lokala vattnet imorse. Vet inte om det var för att jag för omväxlings skull mäskade med Swedbait Champion eller om det var på grund av väderomslaget men idag nappade nog fler braxar än mörtar. Tidigare under sommaren har det dessutom kommit upp ett par sutare i ”mörtviken”, som tydligen aldrig slutar att förvåna.
Årets första tävling i internationellt mete blev den s.k. Halacska Open som årligen styrs upp av den eminente tävlingsledaren Johan Tikkanen vid den normalt sett starkt strömmande Arbogaån. Vid denna upplaga var det däremot snarast vinden som var stark. I år var strömmen lite speciell eftersom vattnet bara släpptes på längs motsatta sidan vilket gav upphov till en bakvattenström som gjorde att vattnet närmast land strömmade åt ”fel” håll på vissa platser.
Första dagen hamnade jag ganska långt uppströms på ett område där bolo levererat ett par bra resultat under senare år. Även om det nappade friskt även på TP så var snittet bättre på bolo-platsen. Där fiskade jag mitt nya Maver Jurassic MX5 som är ett fantastiskt lätt men samtidigt urstarkt bolospö. Mina dryga 24 kg räckte till första dagens högsta vikt.
Andra dagen satt jag på sektionen längre nedströms som varit minst sagt trög första dagen och även om vindarna avtagit något från gårdagen så kunde man önska att de avtagit ytterligare ett par m/s. Fiskade TP genom hela tävlingen men även om det kom upp betydligt mer fisk på denna sektion andra dagen så verkade fisken stå parkerad på vissa peggar. Efter tre timmar fick jag en kort rusch av skimmers som räckte till dryga 5 kg och en fjärdeplats på sektionen. Sammantaget hamnade jag på en tredjeplats.
Swedbait har under en tid arbetat fram ett helt nytt tillskott till det redan breda sortimentet för braxmäsk som till skillnad från övriga varianter är mörkare till färgen. Det har fått namnet Black Bream men även om det i huvudsak är anpassat för fiske efter brax och skimmers så har testfiske visat att det är ett utmärkt allroundmäsk. Det råder inget tvivel om att detta kommer bli en ny storsäljare!
